Nedmontering

 2007-07-29

Eldning av uthuset. Idag var det tänkt att vi skulle elda upp den kvarvarande ”högen” i Lövsätter.
Förutsättningarna var inte givna, vi var kort om eldvakter och det var väldigt blåsigt. Efter flera telefonsamtal och ett besök hos grannen så var eldvakten bemannad. Vi for ut till Lövsätter för att kolla vindstyrka och riktning. Turen var verkligen på vår sida, vinden var precis på gränsen men som kompensation blåste det åt ”rätt håll”. Mer vatten placerades ut än vid förra eldningen och på ett längre avstånd från elden, som ändå visade sig vara för nära. Man kan inte föreställa sig hur varmt det blir när allt är övertänt.

Högen tändes på strategiskt mot vinden, dvs elden skulle inte spridas i högen pga att vinden drev den med sig. Eldförloppet var väldigt lugnt de första 20 minutrarna, då det också passade på att komma en regnskur – tack för det. Sedan ökade elden snabbt och det tog inte lång tid innan hela högen stod i lågor. Några nyckfylla vindar gjorde att vi fick skicka ut eldvakter på patrulleringsuppdrag några gånger. När vinden blåste till som starkast yrde en del glödande flagor iväg över några höga träd och ut mot en spannmålsåker. Dagen avlöpte dock utan några tillbud. Alla våra rishögar som vi samlat på oss vid rensning av träd på tomten blev också uppeldade.

   

Efter ca 4 timmar har de stora lågorna brunnit ut men det är fortfarande oerhört varmt och glöder överallt i askan, en ny pinne som slängs på fattar snabbt eld. 

  Klockan 21.30 börjar det skymma och eldplatsen vattnas innan vi åker hem för kvällen. idag har vi inte fått någon mer hjälp av regnet än den skur som kom precis när vi tänt på. Istället har det varit blåsigt och en hel del sol – bra semesterväder.

2007-07-07

Äntligen är det dags att elda upp den numera stora högen (fd Torpet). Väderprognosen är helt lysande det har regnat till och från i flera dagar och det kommer att regna mer. Lite omvänt att så här i semestertider önska ihållande regn, men det väder vi fått passar oss utmärkt. Så fort dagen var bokad tog vi kontakt med brandförsvaret för att informera om vad som komma skulle, vi var nöjda med att föranmäla brasan i god tid. Svaret vi fick från insatsledaren var -”ring på lördag morgon (samma dag) så får ni prata med den som har befäl då”. Hej å hå, där blev vi överraskade – vi brukar alltid vara ute i sista minuten med det mesta vi gör, men här var vi flera dagar för tidiga.

Vi hade hjälp av fem kompisar för att vakta brasan, några vattenhinkar var också strategiskt utplacerade. Det såg lite roligt ut – den ”lilla” brasan hade lågor ca 10 m upp i luften och där i varje hörn stod en 20 liters skurhink med vatten.  Visst det är inte den stora elden vi ska släcka med vattnet men proportionerna faller inte riktigt på plats.

Det blev fruktansvärt varmt, det gick nästan inte att komma närmare än 10 m utan att värmen sved i ansiktet. Visst pratar man om att det sprakar så mysigt om en liten brasa – den här brasan pratade med stora bokstäver. Det tog 3-4 timmar innan de största mängderna av virke hade brunnit ut och det kändes som man hade en hanterbar eld att hålla koll på. Det gick fantastiskt bra att elda, vi behövde inte släcka några oönskade små eldhärdar någonstans. Det skötte sig helt själv. Eken som man ser bakom elden hade dock inte intagit säkerhetsavstånd och blev rejält varm. Ett par gånger tog det även eld i löven och det blev stora eldbollar högt där uppe. Så – den eken som jag försökte rädda redan vid rivningen är nu helt svedd och det är inget annat att göra än att såga ner den.

Vid nio-tiden på kvällen när vi lämnade Lövsätter fanns det inte så mycket kvar. Det var så pass utbrunnet så att det endast var aska kvar de två yttersta metrarna av eldplatsen. I mitten glödde det fortfarande. En granne var där en stund också och intygade att det inte var någon risk att lämna platsen.  Som på beställning regnade det till och från hela kvällen och när vi åkte där ifrån öste regnet ner. Det kändes bra.

 

2007-06-30 

Så var det dags att börja förstöra på riktigt. Husen ska rivas. Spännande – det här har vi aldrig varit med om tidigare. Våran maskinförare hade bokat grävmaskinen men den ville inte alls starta så fem timmar senare kommer han med den “lilla” lastmaskinen som väger 38 ton. Det var en mäktig maskin.

 Maskinen gick loss på huset, se bilden tv och lyfte upp hela sektionen. När han tog bort skopan rasde sektionen ihop, bilden i mitten. Sedan ville Viktoria att han skulle försöka riva huset så att det föll ifrån den stora Eken som syns i bakgrunden på mittenbilden så vi skulle kunna bevara trädet. Det gick så där. För att få huset att falla från trädet var maskinen tvungen att angripa från ett annat håll och det enda som var tillgängligt var från “ned sidan”, från den sidan som visas ovan i bilden med alla gula smörblommor. För att komma intill huset måste maskinen upp på liten stenmur som är ca 50 cm hög – borde inte vara något problem när hjulen är dryga metern i diameter. Men vad vi bedrog oss, underlaget var på tok för mjukt så efter 10 minuter satt maskinen fast i leran.

Vi fick ge oss iväg till grannen som lämpligt nog är ägare till en traktor, det är ganska många grannar som har en traktor när man bor på landet . Efter två timmar och tre avdragna kättingar så var maskinen äntligen loss. Därefter hade inte Viktoria några mer önskemål om att rädda träd eller andra små triviala saker. Nämnas bör att Eken klarade i alla fall det här äventyret.

Uthuset föll ihop som ett korthus – det enda nämnbara hindret här var en telekabel som hängde lite väl nära taket men den klarade sig utmärkt…den här gången. Nu är det bara en lagom regning dag, några eldningssugna kompisar och en tändsticks ask som behövs.